(PS: har bara skrivit, tänker inte på något speciellt!)

 

I mörkret sitter flickan, hon som ingen ser. I mörkret sitter flickan, som knappt orkar mer. Tårarna dom rinner,bildar ränder på hennes kind av mascaran hon kletat, hon lever i misär(?). Vill ej visa känslor, vill inte säga till. Den hon en gång var, finns inte längre kvar. Hon är en annan person idag. Hon ser sig själv i spegeln och inser hur mycket hon har förändras, inte utseendemässigt, utan mer på insidan.. som person.
Hon orkar inte kämpa, orkar inte gå. Fast alla bara pressar vidare, vill ej förstå.
"Jag hatar den jag är nu. Varför? Vem är jag?"

Hur flickan nått sin gräns? hur har hon kunnat gjort en sån stupdykning, och ramlat så hårt?