Jag saknar att känna lukten av det fina när man först vaknar på en sommar morgon, då dörren står på glänt och när man blir irriterad i ögonen för att solen lyser så starkt. Och sen när klockan börjar närma sig 19:00 på kvällen och solen börjat gått ner. Jag saknar att vakna upp efter en lång och vaken natt inne hos Janina och äta rostade mackor och dricka oboy framför tvn i tvrummet. Jag saknar att cykla till affären med Emma och handla något, och sen cykla till lekparken och åka ruschkana som små barn, och sen åka hem till mig för att hoppa studsmatta och sen avsluta kvällen med en fin kvällsfika på altanen. Jag saknar att spendera en hel dag på gröna lund. Jag saknar att kunna springa över till Janina och kolla vad hon gör. Och jag saknar när jag,Thina,Janina och mamma hade finafina kvällar ute på deras gård en varm sommarkväll med räkor, kräftor och ansiktsmasker. Jag saknar att vara arg och irriterad på myggorna. Jag saknar att känna den speciella lukten av lycka när jag åker till Stockholm på sommaren för att träffa finisar. När det nästan pirrar i magen för att man är så glad och känner sig så fri. Och jag saknar att gå på drottninggatan på kvällen med dom fina och titta på allt fint, som blir i en sån fin färg tillsammans med solnedgången. Jag saknar regniga men varma dagar där i Stockholm. Jag saknar och längtar känslan när man väntar på tåg i Upplands väsby. Jag saknar frukosttiden med familjen som man hade när man va liten. Då man blev väckt av pappa som ropade att det va frukost, Och när man gick upp satt dom där vid bordet samlade vid värsta brakfrukosten och i bakgrunden lös solen starkt. Jag saknar att känna asfalten under under skorna och höra knastret från gruset. Jag saknar dagarna i skolan då man satt ute på rasterna i det fina vädret med vänner. Längtar efter tiden då det fortfarande är ljust på kvällen. Och jag saknar tiden när man va liten och verkligen inte kunde märka av hur mycket klockan va när man va ute och lekte på gatan, och när man blev så arg när mamma kom och ropade att det va läggdags och att man va tvungen att gå in. Och precis som en klasskompis skrev: jag saknar skoldagar som inte dödar en och allt känns så krävande, utan bara är fina. Fast i år kommer det nog bli sorgligt,fint men bra på samma gång.

Jag längtar efter de dagarna då man på morgonen fixar snabbt något att äta och sedan cykla iväg på picnik, med handduken på pakethållaren och bikinin under kläderna tillsammans med finfinafinafinafina vänner. Jag saknar att gå till badet och fika med min syster. Jag saknar att kunna träffa vänner och tälta och göra sånt som man inte får göra. Jag saknar att vakna upp i husvagnen och öppna dörren och mötas av nyfikna blickar och en arg David som inte fått sova så länge han ville. Och jag saknar att kunna klä på sig och gå iväg till kiosken i Rullsand och handla pommes eller melon/jordgubbs glass till frukost med elin, emmp, david och dom, och sen gå tillbaka till husvagnen för att byta om och sen gå ner till stranden, och där mötas av alla föräldrar som redan är där och bara sitta och prata, skratta, och bada.

Jag längtar efter att träffa alla de där personerna som man bara träffar på sommaren. Efter långtråkiga dagar. Efter festival och musik.

Jag saknar och längtar hela tiden efter tiden då det är lättare att leva.